Kom, kom
"Jag komponerade och skrev texten till låten och målade den."
År 2026 målade jag fem målningar och skapade en träskulptur kring ljudverket Kom, kom.
Den tvärkonstnärliga helheten visades för första gången i Uleåborg som en del av programmet för Europas kulturhuvudstad, på Piki Gallery i januari, i samband med grupputställningen Expanse.
Det holistiska konstverket visades för andra gången i augusti i Trädgårdsmästarens tankar, en årsutställning av Sibbo konstnärer rf i Sibbo, kuraterad av Tero Annanolli, på Artborg 35.
Iholla
IHOLLA
Marjo Hyvärinen, Ida Nisonen
ja Heidi Savilakso-Saatsi
1.-19.10.2025
Iholla är en gemensam utställning av tre konstnärer. Bildkonstnärerna Marjo Hyvärinen och Heidi Savilakso-Saatsi samt multimedia- och performancekonstnären Ida Nisonen är även verksamma i Sibbo.
Iholla behandlar teman relaterade till kvinnlighet och genus, reflekterar över makt, maktutövning och kulturella normer, och närmar sig ämnet ur en mängd olika perspektiv. Verken utforskar gränser, kroppslighet och könsmångfald, vad det innebär att vara i sin egen kropp.
Hyvärinens, Nisonens och Savilakso-Saatsis verk fungerar som en metafor för hur historiska maktstrukturer och kulturella bilder inte har försvunnit, utan snarare återuppstår gång på gång:
"När vi är under huden är vi i gränssnittet, mellan det yttre och det inre.
När vi är under huden är vi vid gränsen, där vi bara kan passera med ägarens tillstånd.
När vi är under huden, är vi på en plats där allemansrätten inte gäller."
Marjo Hyvärinen (f. 1974), bildkonstnär, skapar verk utförda i olika tekniker som söker och drar osynliga gränser mellan flickhet/femininitet och förvrängd maktutövning..
ENTTEN TENTTEN
14.–31.8.2025
Makers´ Gallery, Vaasa
Som diagnos återkommande melanom.
Som diagnos kanske döden, kanske inte.
Hur vacker världen plötsligt är. Ögonblicket är här och närvarande.
Hur lätt och luftig flykten i det känns.
Förutom på natten, när jag vaknar med en kvävande oro för mina barns framtid. Hur starkt jag önskar att få leva.
Borde jag skriva ett testamente?
Årstiderna växlar och jag ser allt igen som ett barn.
Januari är mörkblå, maj doftar hägg. Juli är havsvågor och vind, december bara dröm.
Jag är tacksam för varje dag.
Om jag inte längre finns, kommer allt annat att finnas kvar och fortsätta.
Tiden går. Jag är vid liv och frisk.
Livet går vidare, allt är bra.
Jag säger till mig själv att allt är bra.
Allt är bra, allt är bra.
Ekot i mitt huvud förvränger tonen till hån.
Jag går på en undersökning var fjärde månad. Jag får panik och till sist tackar jag.
Jag lyssnar på min kropp.
Var sjätte månad: spänning och tacksamhet.
Senare en gång per år.
Nedräkningen till hälsan har börjat.
Ibland kan jag inte lugna mig.
Ibland kan jag.
Jag är trött.
Jag gråter för att jag fortfarande får se mina barn.
Min instinkt säger att jag är frisk.
Min instinkt säger att jag inte är det.
Min instinkt säger att allt är väl.
Min instinkt säger att det finns ett ord: HOPP.
Det får mig också att gråta.
Vi ska alla lämna det här livet en dag.
Men jag ber att få stanna en liten stund till.
"Entten tentten, min utställning, handlar om en oönskad vänskap med cancer. Ett slags kamratskap där cancerceller växer i din kropp utan lov och bygger sitt eget samhälle där. Och frågan: varför?!
Under det konstnärliga arbetet funderade jag på alla de frågor som cancern väckte i mig – tankar som vandrade i mitt huvud nästan utan paus. Jag hade ett starkt behov av att bearbeta den skrämmande sjukdomen som ett barn som leker för att förstå det svåra på sitt eget sätt.
Jag hoppas att utställningen hjälper oss att möta, förstå och läka."
PÄ OTAVAS AXLAR
4.3.-28.3.2024
Kulturhus Lilla Villan, Sibbo
Björnen dök upp i mitt verk för första gången år 2007. På Otavas axlar är den första utställningen som jag ägnar åt Skogens gyllene kung. Jag vill återställa Ohto till den plats han förtjänar som vår gud och vår förfader, som bör behandlas med respekt och försiktighet.
Även om björnen sammanfattar vår arvskunskap om dess helighet, har han idag ändå reducerats till en reklamfigur för produkter och företag. Björnens gestalt används för att skapa pålitliga och starka bilder som har rotat sig i oss sedan förhistorisk tid. Björnens namn har getts både till människor och bosättningar.
Björnen betraktas som en mytisk varelse i många ursprungsbefolkningars kulturer. I den finska folktraditionen anses björnen härstamma från en gud och människans björn. I Kalevala finns ett födelse-dikt om björnen, där björnen sänks ner från himlen till jorden med silversnören. Björnen har också tillbedjats som en totemgud bland jägare-samlare-fiskare i hela den subarktiska zonen. Under järnåldern blev björntotemismen ett symbol för kraft och mod, men även för kvinnlig fruktbarhet.
Trots att kristendomen försökte rensa bort hedniska seder från folket, var björnjakt fortfarande förknippad med ritualer, varav den mest kända, björnfesterna, firades fram till 1900-talet. Efter att björnen jagats, hängdes ofta björnens huvud på en käpp och benen ströddes på en helig plats. Bland de sibiriska jukagirerna sätts fortfarande björnens huvud i väst, mot solnedgången, skuggornas land, där evig återfödelse är belägen.
I Finland jagas björnar för att förhindra att björnpopulationen växer. Statens jaktkvot för jaktåret 2021-2022 var 457 björnar. Björnen är känd för att attackera människor i Finland cirka 0-2 gånger om året. Dessa situationer inträffar oftast vid björnjakt eller när en människa råkar hamna mellan en björn och hennes unge.
Även om björnen har personifierats i sagor och berättelser, har den ändå bevarat sitt mytiska värde inför mänskligheten. Björnen har varit ett heligt djur för oss i tusentals år. Till och med så heligt att ingen vågade uttala dess namn högt. Därför har björnen fått över 200 smeknamn. Jag har döpt verken i utställningen "På Otavas axlar" med namn som ges till björnen.
Om björnen talade människans språk, vilka namn skulle han ge människan?
Om björnen skrev poesi, vilken födelsedikt skulle han skriva om människan?
Om björnen var kapitalist, var skulle han trycka människobilden?
Om björnen dödade människor som en hobby, vilka fester skulle han fira?
Tempus Novum – Enhet, synestesi i penseldraget
2–13.11.2022
Kabelfabriken, Presshallen, Helsingfors
Synestesi definieras som en sinnesupplevelse som uppstår genom stimulering av ett annat sinne. En målning kan hos en person som upplever synestesi framkalla en musikalisk sinnesupplevelse. En synestetiker kan också få en synupplevelse av en hörselupplevelse. Då kan hen till exempel se musik som färger. För mig själv yttrar sig synestesin just på detta sätt. Jag kan höra färgernas klang och se färger i tonerna, även dikter klingar för mig och jag ser deras färger.
I mitt YH-magisterarbete inom bildkonst undersökte jag synestesi och dess användning inom bildkonsten. Jag skapade en arbetsmetod där de multisensoriska upplevelser som min synestesi gav upphov till fungerade som inspirationskälla. Synestesi fungerade för mig som ett slags arbetsverktyg när jag skapade min tvärkonstnärliga helhet, där ord-, ton- och målerikonst förenas. Skapandeprocessen började med ord, ur vilka en melodi växte fram. Orden och melodin skapade tillsammans ljudverket Orange sång (Köksträdgården). Ur sången föddes målningarna Färgade ord och ackord (diptyk), 1 = 5 = 1 och Klingande färger.
Eftersom jag upplever konst genom flera sinnen kan jag inte se de gränser som satts upp mellan olika konstformer. För mig är hela den tvärkonstnärliga helheten en och samma, precis som titeln på mitt examensarbete, Enhet, antyder. Förutom att jag ville använda min synestesi som ett verktyg i skapandet av verken upplevde jag det som minst lika viktigt att kliva över gränserna mellan konstformerna och bryta ner dem. Konkret finns de fortfarande där, men på den andra, osynliga nivån finns de inte längre.
Det osynliga är det område där konsten uppstår. Och det är det jag vill förmedla till människor.
OUTFORSKADE VÄGER
2.6. - 30.6.2022
Galleri Artista, Karleby
Livet är som den väg jag tar för att bli mer av mig varje dag. Jag är jaget, kärnan genom vilken jag manifesterar mig och speglar min omgivning. Allt som filtrerar genom mig är reflektioner av fröet, kärnan, som har planterats i mig vid tiden för min födelse. Vi har alla ett frö, en kärna, varifrån våra kvistar och rötter når ut till världen.
Moral är den gemensamma grunden från vilken vi växer. Vi trycker oss ut ur den mörka och hårda marken, mot ljuset och växer. Vårt material är levande. Vi har möjlighet att växa och låta kunskapen om vårt frö bli verklighet. Vi är en del av den dans av materia och ande som råder på jorden.
När jag målade utställningsverken ritades av någon anledning en väg ut för varje verk. Jag visste inte varför. Vintern ändrades till vår. När snön smälte och ljuset ökade, skakades jordens frid. Fåglarna fladdrade i träden så högt och jag trodde att på samma sätt någonstans i Europa ringde vapnen.
Att måla var min flykt från verkligheten. När jag målar tappar jag känslan av tid och plats. Jag målar vägar som dyker upp ur mitt medvetande i ett omedvetet tillstånd. Jag letar mig fram i färgdjungeln, ackordsymfonin som brusar, penseln slår i rytmen på duken. Jag komponerar färgbilder som spelar musik. Kontrasterna av ljus och skugga resonerar i mol och dur.
Avbrott i mörkret blåser tystnaden till ett spektralt regn.
De vägar längs vilka mänskligheten kliver fram i tiden är outforskade.
Den väg som dök upp i alla mina verk av någon anledning kan spegla den resa som mänskligheten för närvarande tar. Vi ser inte vad som finns bakom kurvan, men vi går ändå. Och vi kör det tillsammans.
Kasvinkumppani
12.- 30.5. 2021
Galleria MABD, Uleåborg
Det råder ett systerskap mellan naturen och människan. Mänskligheten och naturen vaknar varje morgon på samma planet, till samma dag. Vi består av samma grundämnen. Vi sträcker oss mot solen och slokar till natten. Solen går upp och ner. Vi föds, lever och dör. Vi kan föröka våra egna arter här: människor, djur och växter. Människan behöver naturen för att leva, men naturen behöver inte oss. Människan kan exploatera naturen och försätta naturens tillstånd i obalans. Kan naturen rubba mänsklighetens tillstånd? Är det just det som sker nu?
Våren 2020 stängdes Finland ner. Eftersom vi är ett lydigt folk behövde vi inte omfattas av något utegångsförbud. Vad gjorde vi? Vi sökte oss ut i naturen, vi gick till skogen. Försäljningen och uthyrningen av sommarstugor ökade kraftigt under året. Allt fler flyttar från de stora städerna till mindre orter. När flygtrafiken minskade renades atmosfären. När produktionen vid flera fabriker i Kina tvingades stanna upp såg man för första gången på länge en blå himmel över de stora städerna. Även Venedigs kanaler blev kristallklara.
I min utställning "Växtkamrat" har jag velat vara naturens förespråkare. Jag strävar efter att fungera som en kanal mellan naturen och människan. Jag har medvetet försökt lägga det analytiska sinnet åt sidan och i stället öppnat dörren till det undermedvetna. Jag förmedlar naturens budskap genom form, färg och rytm. Jag har strävat efter att skapa en utställning som får flöda in i kroppen genom sinnena. Den känsla som väcks hos betraktaren av utställningen bearbetas med sin egen tid till en erfarenhet. Jag hoppas att denna erfarenhet långsamt sjunker in i besökarens medvetande och införlivas i betraktarens begreppsvärld, så att hen senare kan skapa sin egen analytiska tolkning av det naturbudskap jag förmedlar. Därefter är hen fri att vandra ut i skogen och inleda en dialog med naturen. Om hen gör det, har mitt sinnliga, visuella språkbad gett resultat.
Mina verk talar de tropiska skogarnas språk. Att skydda regnskogarna bidrar till att motverka klimatförändringen. Vegetationen i de vidsträckta regnskogarna hjälper till att avlägsna koldioxid, vilket i sin tur bromsar klimatförändringen. Stora, gamla skogsområden fungerar som kolsänkor för vår planet. Regnskogarna håller jorden bördig och livskraftig. En frisk jord håller i sin tur vattendragen i gott skick. Om för mycket näringsämnen rinner ut i vattnen genom utarmad jord leder det till övergödning och grumling av vattendragen, fiskdöd och kvävning av koraller. Omfattande skogsavverkning bidrar till extrema väderfenomen, såsom ökade skyfall, översvämningar och torka. Regnskogarnas växtlighet ger också mänskligheten en mängd viktiga läkemedel som läkemedelsindustrin kan utnyttja nu och i framtiden. Man uppskattar att omkring två tredjedelar av jordens djur- och växtarter lever i regnskogarna. Att skydda arterna upprätthåller vår planets ekosystem.
Varje sekund förstörs på vår planet ett skogsområde ungefär lika stort som en fotbollsplan. Det är framför allt regnskogarna som drabbas av denna förstörelse. Skogarna huggs ner för att ge plats åt oljepalms-, soja- och trädplantager samt betesmarker för boskap. Den ökade köttproduktionen är en av orsakerna till avverkningen. Skogar förstörs också genom illegal timmerhandel, både för lokala marknader och för export. Det är också alarmerande med omfattande skogsbränder samt utbyggnaden av infrastruktur, vägar och gruvverksamhet i dessa områden.
Jag hör ofta meningen: "En enskild människa kan inte göra särskilt mycket." Kanske kan hen inte det, men tillsammans kan vi.
What on earth?
Tammikuu 2020
Café Bar no 9, Helsingfors
Kun maalasin näitä teoksia Yhdysvalloissa pidettiin Ilmastokokous. Suurimpana uutisena tietoisuuteeni nousi presidentti Trumpin twiitti, jossa hän oman kykynsä mukaan luonnehti ilmastoaktivisti Greta Thunbergia. "She seems like a very happy young girl looking forward to a bright and wonderful future. So nice to see!" Greta lisäsi tekstin Twitter-tilinsä henkilökuvaukseen.
Kun maalasin näitä teoksia huomasin eräästä maanlaajuisesta lehdestä, että Sara Sieppi on muuttanut Sörnäisistä Helsingin keskustaan. Hänestä oli otettu salaa kuvia, joissa hänen omaisuuttaan kannettiin kadulla. Kuvissa avattiin lukijoille, mitä hän ja hänen muuttomiehensä milloinkin kantoivat. Esim. Saralla oli sylissään hassuja huiskuja.
Kun maalasin näitä teoksia löysin ilokseni mielenkiintoisen reseptin eräästä toisesta maanlaajuisesta lehdestä. Porkkanapiiraasta oli kehitelty kääretorttuversio. Koska perheemme rakastaa tätä herkkua, leivoin porkkanapiiraskääretortun lapseni syntymäpäiville. Koko torttu tuhoutui täysin. Pohja ei joustanut vaan lohkottui ja mureni. Lisäksi täyte valui yli äyräiden.
Kun maalasin näitä teoksia tilasin Ali expressistä Kiinasta puisia kiilakehyksiä tauluihini. En oikein vieläkään ymmärrä, mikä minuun meni. Maksoin niistä postikuluineen melkein kolminkertaisen hinnan suomalaisiin ja eurooppalaisiin listoihin nähden. Kun listat viimein saapuivat, niiden paksuus oli puolet täkäläisistä. Kärvistelin niin, etten pystynyt edes palauttamaan niitä. Listat seisovat yhä koskemattomina työhuoneeni nurkassa. Yritän olla katsomatta niitä.
Kun maalasin näitä teoksia eräs tuttavani kertoi minulle, ettei ilmastonmuutosta ole. Se on vaan kuulema markkinointikikka. Aina on ilmasto vaihdellut ja on ollut esim. jääkausi. Ihan niinä samoina aikoina, näin myös eräästä iltapäivälehdestä, että eräs europarlamentikko oli ihan samaa mieltä.
Perinteinen
porkkanapiirakka
4 kananmunaa
4 dl sokeria
4 dl vehnäjauhoja
2 tl leivinjauhetta
2 tl ruokasoodaa
2 tl vanilliasokeria
2 tl kanelia
6 dl porkkanaraastetta
200 g sulatettua voita
Kuorrute
60 g sulatettua voita
100 g tuorejuustoa
2 1/2 dl tomusokeria
1/2 tl vanilliasokeria
Vaahdota munat ja sokeri. Sekoita kaikki kuivat aineet keskenään ja siivilöi ne taikinaan. Lisää lopuksi porkkanaraaste sekä voisula. Sekoita ja kaada taikina pellille. Paista +175 asteessa n. 35 minuuttia. Sulata voi kuorrutteeseen, pehmennä lusikalla tuorejuusto sekaan, lisää tomusokeri ja mausta vanilliasokerilla. Kun piirakka on hiukan jäähtynyt lisää kuorrute. Halutessasi lisää pinnalle pähkinärouhetta.